Stolt

 

Då var det titeln igen, hur får man det att inte låta cringe!? Ordet är könsneutralt men alla vet att det är skrivet av en kvinna, vilket underlättar att många automatiskt lägger en feministisk vinkel på det. Ärligt sagt, så känner jag mig inte feministiskt stolt, jag yvs över att älska det jag gör, inte vad jag är. Hur många är stolta över vad de gör, frö få skulle jag vilja säga. Nu undrar ni säkert vart detta ska leda och jag måste erkänna att jag som vanligt inte har bra grepp om vad jag tänker skriva. Det börjar som alltid med en hönsfjäder och slutar med att jag har lyckats föda fram en påfågel.

Man måste ha aktning för sig själv, respektera det man är och det man gör. Jag kan under inga omständigheter, varken förminska mig själv, eller som många kvinnor gör, helt radera ut mig själv. Då kommer jag att misslyckas med vad jag än gör, vad jag än hittar på, så kommer jag inte att lyckas vara så bra jag kan.

Lokalvårdare!? Det har något med fastighetsskötsel att göra. Men om jag laborerar med ordet, kan jag också få det till att en lokalvårdare möblerar, spikar upp tavlor, håller rent och rustar upp ett utrymme. Det säger ingenting specifikt om vad man håller på med som lokalvårdare. Hur går det att vara stolt och nöjd över ett arbete du inte ens vågar precisera!? Jag är städare, jag är snickare. Människor känner för lite stolthet för sin särart.

Idén till denna blogg kom när jag pratade med en kompis som berättade om att hon hade varit ute med andra tjejer på en klubb för lesbiska. Hon talade inspirerat om hur roligt det hade varit och att ”vi flator träffade ett gäng andra tjejer som var på möhippa”. Där tänkte jag till. Varför är vissa kvinnor medvetet kvinnliga och kallar sig flata, medan andra osynliggör sin sexualitet och kallar sig ”gay”.

Jag vet att även kvinnor kallar sig för gay, precis som män gör, men jag förstår inte varför. För mig är en som är gay vanligtvis en man som försöker vara så mycket kvinna som möjligt. En flata eller lesbisk, är däremot alltid en kvinna. En man kan helt enkelt aldrig låtsas att vara lesbisk, han kommer inte i närheten av det. Vi kvinnor har ensamrätt på lesbisk kärlek. Så varför skämmas för den och kalla den gay!?

På engelska heter det LGBT+, längst fram tronar L som ger uttryck för kvinnans möjlighet att både älska en annan kvinna och ha sex med den. I den svenska varianten har det blivit HBTQ+, kvinnan är borta och längst fram tronar HOMO. Mäns sätt att älska andra män lyfts fram. ”L” är borta, det finns inte, varför det!?

Kan det vara eftersom vi kvinnor har släppt ifrån oss vår rätt att älska varandra på våra villkor och låtit mannen bygga in kvinnligheten i sin sexlek!? Nej, jag tycker det låter mustigt när min kompis pratar om sig själv som flata och lesbisk, det är kvinnliga ord. Något som bara vi kan vara, något att brösta sig för. Män får hitta på egna ord som definierar deras sexualitet. Att älska med kvinnor som bara kvinnor kan. Det är något att vara stolt över. Så jag tycker faktiskt att du som har flickvän istället för pojkvän, ska vara en stolt flata!

När jag började min bana som försäljare av sexuella tjänster, då kallade jag mig utan att skämmas för ”fnask”. Jag kunde också stoltsera med att vara hora eller att helt enkelt specificera mig själv som en prostituerad. Jag skämdes inte. Jag var medveten om vad jag gjorde och jag älskade det. Det var heller nästan ingen som tog illa upp. Ingen sa ”men så kan du väl inte prata om dig själv!?”. Och jag tror det beror på att jag var stolt över vad jag gjorde, jag gillade det och ansåg att det gav mig något jag hade nytta av. Pengar, makt över män och framför allt vågade jag suga av någon och begära betalt. Men inte bara det, jag vågade också säga det rakt ut.

Idag när jag är luttrad, har förfinat mina tjänster och är bättre än vad jag var då, kallar jag mig själv escort. Men jag gör det inte eftersom jag skäms för vad jag är, eller eftersom jag vill att mitt yrkesval ska låta bättre. Jag skäms fortfarande inte för att jag knullar, suger och runkar män för en bra penning. Jag gör det, eftersom det är vad som beskriver min tjänst bäst. Att kalla mig själv för ”sexarbetare” ligger därför lite fel, eftersom många misstar sexarbete för att alltid ha med sex att göra. En geisha har inte alltid sex med män, det har inte en escort heller. Vi är sällskapsdamer, kvinnor som fungerar som kylarmärken på en bil.

Vi gör fordonet snyggare och får det att se attraktivt ut. Den lilla bubblan får glänsa extra med en av oss på armen. Den mindre attraktive mannen, verkar åtråvärd och en karlakarl, när han har mig vid sin sida och kan visa upp sin magnetism inför andra kvinnor. Ibland är jag Wing chick och är sexigt och snygg, samt trevlig, ibland är jag förförande och målmedvetet kåt. Men jag är alltid hora, redo att sälja mina tjänster, till den som har råd att betala.

Sexarbetare ligger alltså inte rätt i munnen på mig, jag är medveten om att jag går att köpa, mina tjänster har ett pris och för den som kan betala är jag villig att vara det som de önskar. Kunden har helt enkelt alltid rätt, så länge den håller sig inom angivna gränser. Jag är en kvinnlig försäljare av tjänster som kan men inte måste innefatta sexuella tjänster, det kan också vara samtal om sex, eller bara att hyra ut min närvaro till män som gillar kvinnlig fägring. Rena samtal som gör att jag skulle kunna kalla mig för terapeut. När vi ändå är där så kan jag röra till det lite för er och påpeka att även Malena Ivarsson och den där snubben på kanal fem är sexarbetare. Och jag vill faktiskt inte förknippas med Ivarsson.

Visst kan det förändra attityden mot oss som arbetar inom gamet att kalla oss något, som är överslätande och snarare ett alldeles för tjockt lager av jordnötssmör på en macka. Men hjälper det verkligen synen på mig som hora!? Jag tror inte det. Vi som arbetar med det som lite slarvigt går under paraplyet sexarbetare får inte respekt innan visar att vi är lika stolta över att göra vårt jobb. Som sjuksköterskan är då hon berättar att hon är sköterska. Medan det hon egentligen gör är att tvätta genitalierna på äldre män.

Skillnaden mellan sjuksköterskan och mig, är att jag måste visa att mitt arbete är viktigt, faktiskt minst lika viktigt som sköterskan gör.  Hon kallar sig inte ”sjukhusarbetare”, eftersom det kan låta illa för vissa att man ibland gör skitjobb. Ibland säljer jag sexuella tjänster men på olika sätt, ibland knullar jag rakt upp och ner och ibland le4ker jag luder för att jag har betalt. Men jag är inte det jag arbetar med och definitivt inte det som jag kallar mig för. Min värdighet och erkännande får jag genom att erkänna min särart, mitt inte helt vanliga val av yrke och istället förklara för människor, som tittar snett på mig. Vad det är jag gör. Jag är en hora, men jag är också en kvinna som eskorterar män och inget mer, pratar och tröstar, lyssnar och finns där när någon behöver mig. Därför vill jag inte kalla mig sexarbetare, eftersom det förminskar det enorma arbete som jag faktiskt gör. Jag är slampa, prostituerad och luder, men jag är det eftersom jag tycker att det är roligt, att det ger mig något och om det inte är ok för dig. Suck it up!

Kram

 

/Bella