Då var det titeln igen, hur får
man det att inte låta cringe!? Ordet är könsneutralt men alla vet att det är
skrivet av en kvinna, vilket underlättar att många automatiskt lägger en
feministisk vinkel på det. Ärligt sagt, så känner jag mig inte feministiskt
stolt, jag yvs över att älska det jag gör, inte vad jag är. Hur många är stolta
över vad de gör, frö få skulle jag vilja säga. Nu undrar ni säkert vart detta
ska leda och jag måste erkänna att jag som vanligt inte har bra grepp om vad
jag tänker skriva. Det börjar som alltid med en hönsfjäder och slutar med att jag
har lyckats föda fram en påfågel.
Man måste ha aktning för sig
själv, respektera det man är och det man gör. Jag kan under inga omständigheter,
varken förminska mig själv, eller som många kvinnor gör, helt radera ut mig
själv. Då kommer jag att misslyckas med vad jag än gör, vad jag än hittar på,
så kommer jag inte att lyckas vara så bra jag kan.
Lokalvårdare!? Det har något med fastighetsskötsel
att göra. Men om jag laborerar med ordet, kan jag också få det till att en
lokalvårdare möblerar, spikar upp tavlor, håller rent och rustar upp ett
utrymme. Det säger ingenting specifikt om vad man håller på med som lokalvårdare.
Hur går det att vara stolt och nöjd över ett arbete du inte ens vågar precisera!?
Jag är städare, jag är snickare. Människor känner för lite stolthet för sin
särart.
Idén till denna blogg kom när jag
pratade med en kompis som berättade om att hon hade varit ute med andra tjejer
på en klubb för lesbiska. Hon talade inspirerat om hur roligt det hade varit
och att ”vi flator träffade ett gäng andra tjejer som var på möhippa”. Där
tänkte jag till. Varför är vissa kvinnor medvetet kvinnliga och kallar sig
flata, medan andra osynliggör sin sexualitet och kallar sig ”gay”.
Jag vet att även kvinnor kallar
sig för gay, precis som män gör, men jag förstår inte varför. För mig är en som
är gay vanligtvis en man som försöker vara så mycket kvinna som möjligt. En
flata eller lesbisk, är däremot alltid en kvinna. En man kan helt enkelt aldrig
låtsas att vara lesbisk, han kommer inte i närheten av det. Vi kvinnor har
ensamrätt på lesbisk kärlek. Så varför skämmas för den och kalla den gay!?
På engelska heter det LGBT+,
längst fram tronar L som ger uttryck för kvinnans möjlighet att både älska en
annan kvinna och ha sex med den. I den svenska varianten har det blivit HBTQ+,
kvinnan är borta och längst fram tronar HOMO. Mäns sätt att älska andra män
lyfts fram. ”L” är borta, det finns inte, varför det!?
Kan det vara eftersom vi kvinnor
har släppt ifrån oss vår rätt att älska varandra på våra villkor och låtit
mannen bygga in kvinnligheten i sin sexlek!? Nej, jag tycker det låter mustigt
när min kompis pratar om sig själv som flata och lesbisk, det är kvinnliga ord.
Något som bara vi kan vara, något att brösta sig för. Män får hitta på egna ord
som definierar deras sexualitet. Att älska med kvinnor som bara kvinnor kan.
Det är något att vara stolt över. Så jag tycker faktiskt att du som har
flickvän istället för pojkvän, ska vara en stolt flata!
När jag började min bana som
försäljare av sexuella tjänster, då kallade jag mig utan att skämmas för ”fnask”.
Jag kunde också stoltsera med att vara hora eller att helt enkelt specificera
mig själv som en prostituerad. Jag skämdes inte. Jag var medveten om vad jag gjorde
och jag älskade det. Det var heller nästan ingen som tog illa upp. Ingen sa ”men
så kan du väl inte prata om dig själv!?”. Och jag tror det beror på att jag var
stolt över vad jag gjorde, jag gillade det och ansåg att det gav mig något jag
hade nytta av. Pengar, makt över män och framför allt vågade jag suga av någon
och begära betalt. Men inte bara det, jag vågade också säga det rakt ut.
Idag när jag är luttrad, har
förfinat mina tjänster och är bättre än vad jag var då, kallar jag mig själv escort.
Men jag gör det inte eftersom jag skäms för vad jag är, eller eftersom jag vill
att mitt yrkesval ska låta bättre. Jag skäms fortfarande inte för att jag
knullar, suger och runkar män för en bra penning. Jag gör det, eftersom det är
vad som beskriver min tjänst bäst. Att kalla mig själv för ”sexarbetare” ligger
därför lite fel, eftersom många misstar sexarbete för att alltid ha med sex att
göra. En geisha har inte alltid sex med män, det har inte en escort heller. Vi
är sällskapsdamer, kvinnor som fungerar som kylarmärken på en bil.
Vi gör fordonet snyggare och får
det att se attraktivt ut. Den lilla bubblan får glänsa extra med en av oss på
armen. Den mindre attraktive mannen, verkar åtråvärd och en karlakarl, när han
har mig vid sin sida och kan visa upp sin magnetism inför andra kvinnor. Ibland
är jag Wing chick och är sexigt och snygg, samt trevlig, ibland är jag förförande
och målmedvetet kåt. Men jag är alltid hora, redo att sälja mina tjänster, till
den som har råd att betala.
Sexarbetare ligger alltså inte
rätt i munnen på mig, jag är medveten om att jag går att köpa, mina tjänster
har ett pris och för den som kan betala är jag villig att vara det som de önskar.
Kunden har helt enkelt alltid rätt, så länge den håller sig inom angivna gränser.
Jag är en kvinnlig försäljare av tjänster som kan men inte måste innefatta
sexuella tjänster, det kan också vara samtal om sex, eller bara att hyra ut min
närvaro till män som gillar kvinnlig fägring. Rena samtal som gör att jag
skulle kunna kalla mig för terapeut. När vi ändå är där så kan jag röra till
det lite för er och påpeka att även Malena Ivarsson och den där snubben på
kanal fem är sexarbetare. Och jag vill faktiskt inte förknippas med Ivarsson.
Visst kan det förändra attityden
mot oss som arbetar inom gamet att kalla oss något, som är överslätande och
snarare ett alldeles för tjockt lager av jordnötssmör på en macka. Men hjälper
det verkligen synen på mig som hora!? Jag tror inte det. Vi som arbetar med det
som lite slarvigt går under paraplyet sexarbetare får inte respekt innan visar
att vi är lika stolta över att göra vårt jobb. Som sjuksköterskan är då hon
berättar att hon är sköterska. Medan det hon egentligen gör är att tvätta
genitalierna på äldre män.
Skillnaden mellan sjuksköterskan och
mig, är att jag måste visa att mitt arbete är viktigt, faktiskt minst lika
viktigt som sköterskan gör. Hon kallar
sig inte ”sjukhusarbetare”, eftersom det kan låta illa för vissa att man ibland
gör skitjobb. Ibland säljer jag sexuella tjänster men på olika sätt, ibland
knullar jag rakt upp och ner och ibland le4ker jag luder för att jag har
betalt. Men jag är inte det jag arbetar med och definitivt inte det som jag
kallar mig för. Min värdighet och erkännande får jag genom att erkänna min
särart, mitt inte helt vanliga val av yrke och istället förklara för människor,
som tittar snett på mig. Vad det är jag gör. Jag är en hora, men jag är också
en kvinna som eskorterar män och inget mer, pratar och tröstar, lyssnar och
finns där när någon behöver mig. Därför vill jag inte kalla mig sexarbetare,
eftersom det förminskar det enorma arbete som jag faktiskt gör. Jag är slampa,
prostituerad och luder, men jag är det eftersom jag tycker att det är roligt,
att det ger mig något och om det inte är ok för dig. Suck it up!
Kram
/Bella